Nytt SSF:s dokumnetprojekt

Författaren Johannes Christensen från København donerade 1993 ett stort antal tidningsurklipp till SSF, samlade i ett album. Artiklarna är från 1940-talen till slutet på 1950-talet. Ett antal artiklar är utlagda på SSF/Scania.org:s Domkumentprojekt. En hel massa intressanta och spännande saker.

Sverige och de kulturella rättigheterna

Stiftelsen Skånsk Framtid skickade år 1991 detta brev - Skåne och Sverige i det nya regionala perspektivet – till vissa politiker i riksdag och kommuner. En utmärkt sammanställning av internationell människorättssyn rörande de kulturella rättigheterna. Man kan bara konstatera att inte mycket har hänt på de 20 år sedan brevet skrevs. Både Sverige och de lokala och regionala politikerna står kvar och stampar på samma plats medan omvärlden förändras.

Nya dokument på nätet.

Nytt dokument publicerat på SSF:s hemsida - Dokumentprojekt: "De geografiska, beteckningarna på forntidens norden" av C-G Liljenberg.

Guilt by association?

Maria Rydhagen är en journalist på Expressen/Kvällsposten. Född i Malmö 1969. Den 1 mars 2005 skrev hon följande i sin krönika:

”Ännu mer än jag hatar griskött hatar jag främlingsfientlighet. Och de främlingsfientliga i Skåne och Danmark älskar gris.”

Lissabon till historien

Så har Vaclav Claus undertecknat Lissabon-avtalet. EU-projektet verkar därmed definitivt ha passerat point-of-no-return. Med detta avtal fortsätter försvagningen av det europeiska statskonceptet, vilket är goda nyheter för Europas många kulturregioner. Kanske är det på sin plats att påminna om ett citat från en annan tjeck vid namn Vaclav:

"Förhärligandet av nationalstaten som historiens höjdpunkt, som det enda i vars namn det är tillåtet att döda och det enda för vilket det är värt att dö, är slut. Staterna kommer att förvandlas från kultobjekt till enkla administrativa enheter som är delar av en mångfaldig världsorganisation."

Tjeckiens president, Vaclav Havel, i Dagens Nyheter (Mars 2000).

En i förtid död vision?

Gunnar Wettergrens förslag häromveckan om en återuppstånden Kalmarunion – upp som en sol men ner som en pannkaka. Idén släcktes snabbt av det tand- och orkeslösa Nordiska rådet, en av självbevarelsedrift förlamad statsbyråkrati, en visionslös rikspolitikerkår och till underdånighet kuvade region- och kommunalledningar. Påhejande av svenska anti-danska artikelkommentatorer och bloggare. Visionen blev, tragiskt nog, en dagslända.

Flera danska reaktioner på nutida försvenskning

DR P4 Bornholm rapporterar (2009-10-25):
"Det bornholmske tungemål er i fare. Det mener UNESCO, der er FN's organisation for uddannelse, videnskab og kultur.
UNESCO definerer bornholmsk som en gren af det sprog, som tales i de gamle østdanske områder Skåne, Halland, Blekinge og Bornholm.

Bornholmsk med på liste over truede sprog
UNESCO har taget sproget med på sin seneste liste over verdens sårbare og truede sprog sammen med eksempelvis hundredvis af indianske sprog.
UNESCOs beslutning har stor betydning, mener historiker Camilla Dahl, som stammer fra Bornholm og interesser sig for sproget:

Nemmere at få støtte til sprogbevarelse
- Bornholmske grupper, som beskæftiger sig med sprog, kan blive anerkendt og søge midler og har politisk opbakning til sprogbevarende projekter, siger hun.
Camilla Dahl peger her på udgivelse af bøger og musik samt bornholmsk i skolen.
Men under overfladen lurer en potent konflikt. UNESCO får rådgivning fra mange forskellige sider, når organisationen laver sin liste over verdens truede sprog.

Er bornholmsk en sydsvensk dialekt?
Én af dem er den amerikanske SIL International. Den organisation har tidligere i sine rapporter beskrevet sproget skånelandsk som en fælles betegnelse for sproget i de gamle østdanske områder: Skåne, Halland, Blekinge og Bornholm.
Men i den seneste rapport er skånelandsk forsvundet som et selvstændigt sprog. I stedet er skånelandsk blevet omdøbt til en sydsvensk dialekt. Det får den konsekvens, at vi på Bornholm pludselig taler en svensk dialekt:
- Det er ret besynderligt. Bornholmsk har aldrig været en del af for-svenskningen. Det har hele tiden været en østdansk dialekt, siger Camilla Dahl.

Sverige anerkender ikke skånsk sprog
Camilla Dahl mener, at det er et pres fra Sverige, som har fået SIL International til at ændre kurs:
- Det er et politisk pres. Sverige vil ikke anerkende skånelandsk som andet end sydsvensk, understreger hun."

Senfärdig kräftgångspolitik

Det tog Ansvarskommittén fyra år att producera betänkandet Utvecklingskraft för hållbar välfärd. F.d. landshövdingen Mats Svegfors överlämnade dokumentet till regeringen 2007. Han föreslog att landet skulle indelas i 9 regioner och ”alla statliga myndigheter och verk ska följa samma regionindelning”. SSF lämnade in en remiss till Ansvarskommittén med regionala synpunkter från vår region eftersom de skånska rösterna i Ansvarskommittén var lätt räknade.

Reformen skulle vara genomförd 2010. Nu är det bara två månader dit och de stora partierna i riksdagen har lagt locket på. Ansvarskommitténs ordförande Mats Svegfors har fått ett av statens allra mest välbetalda jobb och har inte hörts av sedan dess.

UNPO:s generalförsamling ställde sig 1993 bakom en resolution rörande den svenska statens benägenhet att vilja leka med de kulturhistoriska gränserna i landet. Inte mycket har ändrats sedan resolutionen skrevs för 15 år sedan. Den är lika aktuell idag.

Den förändring som skett har gått motsatt väg – mot ytterligare centralisering av viktiga samhällsfunktioner. Sverige går baklänges in i framtiden.

Obegripligt

I SSF:s bokhylla står en bok "Gästgivargårdar i Skåne". Förordet är något av det mest ohistoriska som man kan tänka sig av en författare så sent som 1991. Det är obegripligt att ett erkänt bokförlag, som bl.a. publicerat merparten av Skånska Akademiens årsböcker, accepterat något av det mest naiva historienonsens som skrivits i modern tid. Synd att våra gästgiverier skall figurera i detta sällskap.

SSF skrev 1991 ett brev avsett för gästgiverier och den berörda förläggaren.

Politik eller vetenskap?

Det regionala Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund centraliserades till en svensk myndighet - Institutet för språk och folkminnen med huvudkontor i Uppsala. En av deras anställda har stigit fram och haft synpunkter om det faktum att det historiska skånska språket fått ett erkännande av UNESCO. Han har i pressen bl.a. satt likhetstecken mellan SSF och ”grumliga politiska krafter”.

Varken han eller andra på institutet har någonsin varit i kontakt med SSF:s styrelseledamöter eller andra som verkat i stiftelsen. Då hade han kunnat ha hänvisats till SSF:s skrivelser till Europarådet eller till skriften om regionernas Europa i vilka ”grumliga politiska krafter” såvitt vi kan bedöma inte står att finna. Men en politisk korrekt anti-skånsk uppfattning mår inte bra av att fakta kontrolleras, inte ens av en person som kallar sig forskningsarkivarie.

Istället för att låta sig glädjas åt att det språk som allmänt talats kring hans institut i Lund sedan urminnes tider äntligen fått den upprättelse som hans arbetsgivare staten aldrig velat ge det, ber han om ursäkt för att han inte hunnit före till UNESCO med sin version av språkfakta. Han skriver:

Vi beklagar att vi inte har deltagit i någon språkvetenskaplig diskussion i samband med upprättandet av UNESCOs lista över utrotningshotade språk. I den mån det skulle kunna vara vårt eget fel kan vi bara be allmänheten och de forskare som har arbetat med UNESCO-listan om ursäkt för detta. Vi hoppas och tror dock att våra kontakter i det sammanhanget kommer att vara bättre framöver.

Det talas mycket om kulturell och språklig mångfald i Europa idag. Denna trend har synbarligen ännu inte nått varken forskningsarkivarien och den svenska statsmakten. Det framstår som alltmer uppenbart att den svenska staten håller på att skjuta sig själv i foten när det gäller mänskliga kulturella rättigheter.