skip to main |
skip to sidebar
DR P4 Bornholm rapporterar (2009-10-25):
"Det bornholmske tungemål er i fare. Det mener UNESCO, der er FN's organisation for uddannelse, videnskab og kultur.
UNESCO definerer bornholmsk som en gren af det sprog, som tales i de gamle østdanske områder Skåne, Halland, Blekinge og Bornholm.
Bornholmsk med på liste over truede sprog
UNESCO har taget sproget med på sin seneste liste over verdens sårbare og truede sprog sammen med eksempelvis hundredvis af indianske sprog.
UNESCOs beslutning har stor betydning, mener historiker Camilla Dahl, som stammer fra Bornholm og interesser sig for sproget:
Nemmere at få støtte til sprogbevarelse
- Bornholmske grupper, som beskæftiger sig med sprog, kan blive anerkendt og søge midler og har politisk opbakning til sprogbevarende projekter, siger hun.
Camilla Dahl peger her på udgivelse af bøger og musik samt bornholmsk i skolen.
Men under overfladen lurer en potent konflikt. UNESCO får rådgivning fra mange forskellige sider, når organisationen laver sin liste over verdens truede sprog.
Er bornholmsk en sydsvensk dialekt?
Én af dem er den amerikanske SIL International. Den organisation har tidligere i sine rapporter beskrevet sproget skånelandsk som en fælles betegnelse for sproget i de gamle østdanske områder: Skåne, Halland, Blekinge og Bornholm.
Men i den seneste rapport er skånelandsk forsvundet som et selvstændigt sprog. I stedet er skånelandsk blevet omdøbt til en sydsvensk dialekt. Det får den konsekvens, at vi på Bornholm pludselig taler en svensk dialekt:
- Det er ret besynderligt. Bornholmsk har aldrig været en del af for-svenskningen. Det har hele tiden været en østdansk dialekt, siger Camilla Dahl.
Sverige anerkender ikke skånsk sprog
Camilla Dahl mener, at det er et pres fra Sverige, som har fået SIL International til at ændre kurs:
- Det er et politisk pres. Sverige vil ikke anerkende skånelandsk som andet end sydsvensk, understreger hun."
Det tog Ansvarskommittén fyra år att producera betänkandet Utvecklingskraft för hållbar välfärd. F.d. landshövdingen Mats Svegfors överlämnade dokumentet till regeringen 2007. Han föreslog att landet skulle indelas i 9 regioner och ”alla statliga myndigheter och verk ska följa samma regionindelning”. SSF lämnade in en remiss till Ansvarskommittén med regionala synpunkter från vår region eftersom de skånska rösterna i Ansvarskommittén var lätt räknade.
Reformen skulle vara genomförd 2010. Nu är det bara två månader dit och de stora partierna i riksdagen har lagt locket på. Ansvarskommitténs ordförande Mats Svegfors har fått ett av statens allra mest välbetalda jobb och har inte hörts av sedan dess.
UNPO:s generalförsamling ställde sig 1993 bakom en resolution rörande den svenska statens benägenhet att vilja leka med de kulturhistoriska gränserna i landet. Inte mycket har ändrats sedan resolutionen skrevs för 15 år sedan. Den är lika aktuell idag.
Den förändring som skett har gått motsatt väg – mot ytterligare centralisering av viktiga samhällsfunktioner. Sverige går baklänges in i framtiden.
I SSF:s bokhylla står en bok "Gästgivargårdar i Skåne". Förordet är något av det mest ohistoriska som man kan tänka sig av en författare så sent som 1991. Det är obegripligt att ett erkänt bokförlag, som bl.a. publicerat merparten av Skånska Akademiens årsböcker, accepterat något av det mest naiva historienonsens som skrivits i modern tid. Synd att våra gästgiverier skall figurera i detta sällskap.
SSF skrev 1991 ett brev avsett för gästgiverier och den berörda förläggaren.
Det regionala Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund centraliserades till en svensk myndighet - Institutet för språk och folkminnen med huvudkontor i Uppsala. En av deras anställda har stigit fram och haft synpunkter om det faktum att det historiska skånska språket fått ett erkännande av UNESCO. Han har i pressen bl.a. satt likhetstecken mellan SSF och ”grumliga politiska krafter”.
Varken han eller andra på institutet har någonsin varit i kontakt med SSF:s styrelseledamöter eller andra som verkat i stiftelsen. Då hade han kunnat ha hänvisats till SSF:s skrivelser till Europarådet eller till skriften om regionernas Europa i vilka ”grumliga politiska krafter” såvitt vi kan bedöma inte står att finna. Men en politisk korrekt anti-skånsk uppfattning mår inte bra av att fakta kontrolleras, inte ens av en person som kallar sig forskningsarkivarie.
Istället för att låta sig glädjas åt att det språk som allmänt talats kring hans institut i Lund sedan urminnes tider äntligen fått den upprättelse som hans arbetsgivare staten aldrig velat ge det, ber han om ursäkt för att han inte hunnit före till UNESCO med sin version av språkfakta. Han skriver:
Vi beklagar att vi inte har deltagit i någon språkvetenskaplig diskussion i samband med upprättandet av UNESCOs lista över utrotningshotade språk. I den mån det skulle kunna vara vårt eget fel kan vi bara be allmänheten och de forskare som har arbetat med UNESCO-listan om ursäkt för detta. Vi hoppas och tror dock att våra kontakter i det sammanhanget kommer att vara bättre framöver.
Det talas mycket om kulturell och språklig mångfald i Europa idag. Denna trend har synbarligen ännu inte nått varken forskningsarkivarien och den svenska statsmakten. Det framstår som alltmer uppenbart att den svenska staten håller på att skjuta sig själv i foten när det gäller mänskliga kulturella rättigheter.
Sedan 1991 har SSF varit engagerad i internationella organisationer 1 2 som verkar för utsatta folkgrupper och kulturregioner i hela världen. Under dessa år har SSF byggt upp ett stort nätverk på flera kontinenter. Många av SSF kontakter är individer och organisationer som är hårt kontrollerade och ansatta av respektive statsmakter.
Häromdagen röstade den svenska riksdagen igenom en 1984-lag som ger statsmakten, genom FRA rätten, att via Internet avlyssna all digital trafik som passerar gränserna till och från Sverige. Se speciellt den luddiga §7 som kan användas ungefär till vad som helst.
Detta betyder att SSF i framtiden måste visa stor försiktighet i Internet-kommunikationerna med personer som representerar dessa grupper utomlands för att inte utsätta enskilda personer för risker. Man kan inte vara helt säker på var resultatet av den svenska avlyssningen hamnar eller med vem som den svenska staten i framtiden kommer att samverka med. Kanske i den heliga anti-terrorismens namn - ”den enes terrorister är den andres frihetskämpar”.
Direkta internationella kontakter utanför statssystemet är en del av globaliseringen. Trist att statsmakterna har så svårt att acceptera denna nya värld.
Nu kommer reaktioner från Bornholm i den skånska språkfrågan.
"Minsandten påstås det i en officiel rapport, at bornholmsk er svensk:
http://johanwadenback.blogspot.com/2009/10/due-to-swedish-pressure-language-on.html
Det må på det pureste afvises som noget udokumenteret, historieløst sludder!
Nej, bornholmsk er ikke svensk og bliver det heller aldrig. Bornholmsk er derimod skånsk.
Jeg plejer at benytte dette eksempel på skånsk/bornholmsk:
"Me mâd e de på de viset, att de ska va møen mâd å goer mâd, mâd i rætta tiden, å inte mingst ska de va mâdaro".
Sammenholdes skånelandssproget, hallandsk, blekingsk, skånsk og bornholmsk, jf. Espersens Ordbog over det bornholmske Sprog, Leif Henriksens 1000 bornholmske ord og Lærebog i Bornholmsk og Åke Ohlmarks Skånsk-Svensk ordbok, er det det samme sprog, der er tale om. Samme gloser (bortset fra lokale nyancer), samme grammatik og struktur.
Skånsk er altså sit helt eget sprog, og det ligger langt fra svensk, men nærmere dansk og norsk.
Det gamle østdanske sprogområde dækker Skåne med Bornholm samt Blekinge, Halland og området omkring Dragør.
Der er imidlertid sket en forsvenskning af skånsk og en fordanskning af bornholmsk.
Desværre er forsvenskningen af det skånske særdeles vellykket og sket ved tvang igennem nogle hundrede år; mens fordanskningen af bornholmsk først er sket noget senere i takt med radio, fjernsyn og øget tilgængelighed ved transport til det øvrige Danmark.
Bornholm har indtil 1658 været en del af Skåne, idet Å Kirke er en filial af Lund Domkirke, og Bornholm har naturligt hørt til Lund Stift. - Før dette, har der naturligvis været visse opgør mellem forskellige bornholmske konger og Nordens første bispedømme i Lund (og Dalby), og dengang var Skåne dansk.
Man fik sin egen Skånske Lov.
På Facebookgruppen "Bornholms Historie" skriver jeg blandt andet:
"Jeg må konstatere, at "Registrum ecclesie Lundensis", som omfatter skriftlige optegnelser om Bornholms historie før 1658, opbevares i det svenske rigsarkiv i Stockholm.
Fra Bornholms side må det være et rimeligt forlangende - i lighed med de skånske krav - at få registret tilbage til Lund, hvor det hører hjemme."
Bornholm har efter 1658 bevaret sine forbindelser med Skåne og Blekinge - ganske vist uofficielt; men mange flygtninge helt frem til 1900-tallet er kommet til Bornholm fra netop Skåne og Blekinge, ligesom man har haft intern handel med hinanden, og en del fiskere og søfolk fandt deres ægtefæller hinsidan.
Da det var moderne at udvandre til Amerika, valgte en del fra Blekinge og Skåne at udvandre til Bornholm i stedet. - Dette gjaldt i øvrigt også Småland, som var en slags dansk-svensk ingenmandsland, hvortil i øvrigt en del fra Blekinge var blevet tvangsfordrevet (eks. fra Christianopel) eller flygtet til som frihedskæmpere, også kaldet Snaphaner, hvor de i Småland nød beskyttelse.
På Bornholm var der arbejde i landbruget og til dels i fiskeriet, men ikke mindst i råstofindustrien med blandt andet forarbejdning af granit, sten, ler og kul.
Det er helt korrekt, at det danske Bornholm har sovet i timen, imens nutidige "Snaphaner" i Skåne kæmper og arbejder seriøst for at få anerkendt det skånelandske mindretal (og hertil hører også Bornholm) og det skånske sprog.
Sveriges medlemskab af EU i 1995 har åbnet for denne mulighed - og den senere åbning af Øresundsbron og den økonomiske fremgang og historisk enestående udvikling af Skåne har i den grad medvirket til den øgede bevågenhed i befolkningen.
I EU må man ikke undertrykke en befolkning eller sit lands mindretal, og der har Sverige og ikke mindst "08-rne" i Stockholm fået noget at spekulere over, hvor det tidligere har været relativt nemt at sætte skåningerne på plads, når de ikke makkede ret.
Den 8. oktober 2009 skrev jeg på Johan Wadenbäcks opslag - i øvrigt om dette emne:
"Jeg var i Helsingborg i tirsdags i sidste uge, den 29. september 2009, og mens jeg var der, blev det skånelandske flag hejst ved Magnus Stenbock, og det var jo gode tegn, hvilket mine bornholmsk-nepalesiske venner gjorde mig opmærksom på, imens vore hænder klappedes af begejstring, og helsingborgerne smilede venligt til os."
Det siger jo meget om nutidens Skåne, at man hejser Skånelands Flag ved en svensk tyran, som har undertrykt skåningerne. - Magnus Stenbock står der stadig med front mod Kronborg i Helsingør, dog peger han ikke længere med sablen i strakt arm.
Men jeg kan garantere dig for, at bornholmsk ikke er svensk, men derimod skånsk, og påstår svenskerne endnu engang, at skånsk er en svensk dialekt, tager de så grueligt fejl. - Det er ikke første gang, at svenskerne tilegner sig skånsk og østdansk historie som sin egen - vel at mærke også fra tiden før 1658.
Det ville være meget ønskeligt og betimeligt, at Bornholm blandede sig i denne debat. - Fra dansk side skal vi intet andet vente end ligegyldighed - eller?
Fra skånsk side er man endelig efter 350 år ved at gøre op med og forholde sig til svensk dominans, besættelse og overherredømme, og en sådan rapport ligner allermest bestilt arbejde fra "Stockholm"!
Krøllebølle er nærmest ligeglad, for ham er bornholmsk bornholmsk!
Torsten Sletskov"
Läs mer på Facebook.
Läs även andra bloggares åsikter om Skåneland, Skåne, Bornholm, østdanska, skånska, bornholmska, svenska
Polens president nu har skrivit på Lisabon-traktatet. Så är det bara den trilskande persidenten i Tjekkien kvar. Sen är det äntligen slut på statsmakternas egoistiska vetorätt. Utom på tre områden, bl.a. om skatterna. Ett fritt och öppet Europa - kanske ett Regionernas Europa - hägrar vid horisonten. Detta är en bra dag.
Här finns en del fotografier från FUEN-kongressen i Bryssel den 29 september - 2 oktober 2009.
FUEN har 82 medlemmar från hela Europa. Delgater samlades i Bryssel för FUEN Congress 2009. Sista dagen hölls Generalförsamling. En av punkterna på agendan var medlemmars resolutioner. Även SSF presenterade sin resolution. Medlemmarnas resolutioner debatterades av delegaterna och var sedan förmål för omröstning var för sig. Generalförsamlingen ställde sig enhälligt bakom SSF:s resolution.
Reolutionen på engelska och tyska.
År 2004 skapade EU-parlamentet en kommitté som skulle skydda de europeiska minoriteternas intressen - Intergroup for National Minorities. Ordföranden Kinga Gal höll ett mycket inspirerande anförande om EU:s nya kurs mot ett bättre förhållande med de 300-350 kulturregioner som under åren som gått haft problem med att hävda sina identiteter. Grekland och Frankrike nämndes som problembarnen inom EU.
Under korridorminglet med Regionkommitténs representanter togs frågan upp om den svenska representationen. Denna har en mycket svag folklig förankring och det är inte helt klart vem som de skall rapportera till. De är inte valda utan indirekt utsedda av Svenska kommunförbundet med kontor i Stockholm.
En EU-representant beklagade att vissa staters representationer i Regionkommittén är svaga på grund av bristen på folklig regional uppbackning. Detta gör i sin tur EU:s regionkommitté mindre inflytelserik än den borde vara. Regionkommitténs inflytande i EU:s beslutsprocess kunde har varit mycket större om statsmakterna hade tagit kommittén på större allvar. Förlorarna är regionerna och potentialen för en mera gynnsam regional utveckling.
Regionkommitténs generalsekreterare Gerhard Stahl höll en intressant redogörelse om de regionala aspekterna i EU:s beslutsprocess. Fastän Regionkommittén inte har beslutsrätt i det stora EU-maskineriet - endast rådgivande - så har den ändå ett visst inflytande på de slutliga beslutens utformning.
Några noteringar från hans föredrag:
"Minoritetspolitiken är ett oumbärligt element i arbetet med att göra den europeiska unionen framgångsrik." "Utvecklingen mot en regionalisering av politiskt och administrativt styre inom Europas stater är ofrånkomlig." "Vi får inte blunda för den kris som de gamla nationalstaterna har hamnat i." "EU har utvecklats från Kol & och stålunionen till dagens integrerade EU. Vi har nu passerat Point-of-no-return."
EU har numera en kommissionär för flerspråklighet. En av hans medarbetare - Johann Häggman från Finland - menade att språket är det första uttrycket för identiteten. Det sker ett paradigmskifte inom EU-kommissionen från satsningar för att värna de olika statsspråken inom unionen till att i större utsträckning skydda minoritetsspråken med fokus på folklore, kultur och språk. Man satsar också på att medborgarna i Europa skall lära sig två språk förutom modersmålet: The Barcelona Objective.
En ensam röst som talar till nästan tomma bänkrader. Ledamöterna är kanske busy någon annanstans. Hade entusiasmen för verksamheten varit annorlunda om ledamöterna hade ett mera regional och folkig förankring?
För närvarande är det rikspartierna som utser sina kandidater, vilket inte helt överensstämmer med EU:s vallagar. De är lite mera personvalsbetonade.
Först en genomgång av EU:s beslutssystem - de tre benen på en pall: Kommissionen, EU-parlamentet, Ministerrådet. Enligt föredragshållaren fungerade systemet relativt väl. Även om det ena benet på pallen ibland var lite längre än det andra, så stod pallen ändå stabilt.
Ett bekymmer i systemet var Slovakiens nyinförda diskriminerade språklagar. Dessa strider mot Köpenhamnskriterierna, sades det. Dessa kriterier är en förutsättning för EU-medlemskap och kan i extrema fall föra med sig en uteslutning ur unionen.
Både åhörare och föredragshållare var överraskade över att höra att Sverige infört liknande språklagar så sent som för bara några månader sedan.
Tidningarna uppmärksammade SSF:s resa till Bryssel. Huvudsyftet med resan var att få stöd för ett svenskt erkännande för det historiska skånska språket med betoning på det historiska. Det handlar om det språk som talades här för bara en generation sedan och inte det blandspråk som är vanligt idag. Bland tidningarna finns:
Helsingborgs Dagblad
Kvällsposten
Svenska Dagbladet
Skånska Dagbladet
Dagens Nyheter
Det kan noteras att vissa tidningar har svårt att få ordning på SSF:s namn.
FUEN pressmeddelande här.
SSF:s pressmeddelande här.
SSF medverkade i FUEN-kongressen 2009 i Bryssel med en delegat och två gäster. Generalförsamlingen genomfördes på Hotell Conrad. Besök gjordes i EU-parlamentet och EU:s regionkommitté med informationsmöten och diskussioner.
